utflykt

Idag var vi på vandring i bergen med de äldre flickorna. Vi stannade vid ett "vattenfall" och åt vår picknick (bullar!). Landskapet här är fantastiskt!

Bullarna

Det blev lite spännande i dag när vi bakade bullar. Degen hade inte jäst överhuvudtaget efter den halvtimme som det skulle ta för den att bli dubbelt så stor. Jästen som vi använde var en del av en klimp, och eftersom stället inte har någon hushållsvåg så mättes den upp åt oss på högt. Det såg misstänkt lite ut, och när inget hade hänt åt degen så var vi säkra på att den var förstörd. Vårt förra försök att baka i Bolivia misslyckades totalt. Marängtårtan som vi skulle bjuda på på midsommaren blev totalt svart (ugnarna går inte att ha på låg värme märkte vi). Efter vårt andra misslyckade försök till att baka, var vi färdiga att packa ihop våra saker och flyga hem till Finland där allt är välbekant.

Så länge vi satt och småsurade, och funderade över om vi skulle kasta bort hela degen eller försöka baka nå slags platta bullar, räddade Gud situationen. Degen hade plötsligt jäst riktigt fint, och vi kunde baka smarriga bullar åt hela bunten. Inte illa att ha en Gud som hör varje liten bön, och bryr sig om saker som kan verka vara betydelselösa.

Corazón Grande

Vi har fått förfrågan om att berätta lite mer om barnhemmet och om barnen som bor här, så nu ska vi berätta om Corazón Grande.

Corazón Grande är ett barnhem som finns i byn Tiquipaya, strax utanför storstaden Cochabamba i Bolivia. Barnhemmet startades för sju år sedan av Siw Broman, hemma från Lovisa, och hennes väninna Carla, hemma från Bolivia. Just nu bor det 23 flickor på barnhemmet, men det är till för 24 flickor. Den yngsta flickan, Yanina, är 3 år gammal. Hon har varit här sedan 1 års ålder. Den äldsta flickan, Jaqueline, fyllde just 18.

Orsakerna till varför barnen kommer till Corazón Grande varierar. Många av dem har blivit misshandlade, en del sexuellt utnyttjade och andra övergivna. Corazón Grande är inte ett barnhem varifrån barnen blir adopterade, utan när de kommer hit så stannar de här tills de blivit myndiga. Är det någon som flyttar härifrån så är det för att flytta tillsammans med sina syskon på ett annat barnhem. Det har också hänt sig att barnen flyttat hem till någon av föräldrarna, i fall att situationen som gjort att de blivit placerade på barnhem har förändrats.

Flickorna bor på barnhemmet tills de blivit myndiga, eller egentligen tills de gått ut skolan. Om de är 18 eller 19 när de flyttar härifrån är inte så precist.

Barnhemmet drivs ekonomiskt med hjälp av fadderverksamhet. Alla barnen har fler än en fadder. Barnhemmet får också ekonomisk hjälp av organisationen "boliviafamiljen" i Norge. Mer om den organisationen kan ni läsa här. Barnhemmet har också en egen hemsida: corazongrande.org, var ni kan se bilder, läsa blogginlägg av Siw och få mer information om fadderverksamheten i fall det var något ni blev intresserade av.

Hoppas det här gav en lite bättre bild av det ställe vi befinner oss på!

recept på kanelbullar

Hej Alla!

På onsdag ska vi baka kanelbullar med flickorna, till det skulle vi behöva ett vanligt recept för att vi ska veta att resultatet blir vanliga kanelbullar. Vi ber er dela med er om ni har ett bra recept, vi ska meddela vilka ingredienser vi behöver  imorgon, alltså idag.

Så nu får ni slåss om vem som vill sprida vidare sitt recept till sydamerika ;)

Måla på t-skjortor

Ledigheten har börjat för flickorna, så nu har vi mera tid för aktivitet. Idag har vi ritat och skrivit på t-skjortor.

En pojke till en som jobbar här, tillsammans med Lucy.

Sabado

I går åt vi middag på en av Cochabambas finaste restauranger, och försökte städa upp oss riktigt fint...

...men när man inte har mycket att ta till, så tager man vad man haver

Finn ett stort fel

 I dag har vi verkligen bara slappat. Skypat, ätit plättar och sett på film.

Nu ska vi in till centrum för att se om marknaden fortfarande är uppe.

Trevlig lördagskväll - eller söndagsnatt i ert fall.

En skön dag

I dag har det skett något stort. Vi har fixat gymkort! Vi känner oss så smala och snygga redan. Efter gymmet åt vi lunch på Dumbo och förnyade sedan vårt visum. Nu kan vi stanna 30 dagar till. Score! En mycket bra dag alltså. Och den har bara börjat...

Några random bilder:

l

Sasha. En av hundarna på CG

Yanina leker begravning

Modeikonen Laura smyger på fönster

Vår vän spindeln

midsommar

På söndagen firade vi midsommar på Corazon Grande. Vi gjorde en midsommarstång, dansade små grodorna runt stången, åt gott och lekte många lekar. Det här var första året de har haft en midsommarstång här och flickorna tyckte nog det det var konstigt att göra ett kors som inte symboliserade ett kors, men de var ivriga att bygga upp den.

Det gröna binds fast

kransarna placeras

Ida bland blommorna

Midsommarstången förklaras färdig,
många händer har hjälpt till att placera varje liten blomma.

På kvällen grillade vi korv och bananer, åt glass med jordgubbar och grädde. Gott! 

bananer med choklad

korvgrillning

Den här midsommaren blev lite annorlunda än vanligt, inget villaliv med egna familjer och vänner. Men vi hade roligt och firade med en stor familj/vänner!

COCA

Okej, dags för en cocapresentation. 

Om man mot förmodan har hört om Bolivia, är det troligtvis i samband med coca eller kokain.

Coca är en stor del av den bolivianska kulturen och odlas i massor.

Cocabladen i sig är inte farliga, men används när man framställer kokain - därav inte så populär i andra länder.

Eftersom cocan är så vanlig i Bolivia, finns det också mycket kokain.

Man har försökt begränsa cocaodlingarna, men det går inte att få bort cocan ur Bolivia. Det skulle bli alldeles för kaotiskt om man skulle försöka. Cocan är väldigt inrotad i bolivianerna.

Cocabladen sägs vara bra mot höjdsjuka, för att lindra hunger, för att ge energi osv. osv. 

Enligt bolivianerna är cocabladen svaret på allt.

ALLA tuggar cocablad.

Tugginstruktion:

Köp en påse cocablad från närmaste försäljare.

Stoppa bladen i munnen, spotta ut stammen, börja tugga.

Bladen förvaras i kinden när de börjar vara mjuka.

För att få bladen att verka snabbare, tugga i dig en bit potatisaska.

Förvara bladen i munnen ca 1-2h.

Tugga i dig mer blad mellan varven.

Cocablad på tork

Cocaförsäljning på ett marknadsområde 

Cocapåsar till salu

Cocan odlas främst i Chapare, så det finns kokainkontroller när man tar sig in och ut därifrån. Kokainpoliserna söker t.ex. efter kalk som används för att framställa kokain.

Det var lite cocainformation. 

Ni vet sen vad det beror på om vi hamnar i fängelse när vi ska flyga hem igen.. 

Lite cocate ska vi nog allt smuggla hem åt er.

Cocabladen är inget att vela ha - de smakar torkat gräs! 

Potosi

Hej, hallo. Här kommer lite bilder från Potosi. Det var en kall men mysig liten stad. Helt klart värt ett besök!

Påpälsade och redo för Potosi

På fredag var vi och besöka en gruva. Vi klädde på oss utrustning och körde upp på bergen efter en smal och sandig väg. I vår grupp med en engelskspråkig guide var det vi och en annan turist + en annan guide som hade tagit lite för många glas. Det var riktigt gammaldags inne i gruvan och inte alls uppgjort för turister. Vi gick långt in i gruvan och därefter 20 meter uppåt klättrande! Det var obehagligt att klättra uppåt när man knappt kunde andas av dammet, det var mörkt och ibland rasade stenar. Väl uppe intalade vi oss "få inte panik, få inte panik", "det är lungt!". Att klättra ner gick lättare. 

Det var häftigt och intressant att se hur det funkar. Säger bara, stackars de som måste jobba där! Tungt, varmt, mörkt. De tuggar coca blad så mycket de hinner för att få styrka. De dricker också alkohol inne i gruvorna och extra mycket på fredagar.

Uppe på berget

skenor i mitten att skuffa fram vagnarna  

vår grupp, i bakgrunden en 17 årig arbetare

Här valde vi att inte klättra upp, vi hade så obehag från första gången.
Lite utrymme eller hur!?

Tio. Det är en djävul. Den här hyllar de när de jobbar; offar coca blad, tobak, akohol, djur...
Många går annars till kyrkan men här under marken tycker de att djävulen regerar eftersom det är så farligt arbete.
Hemskt!

Glada att få frisk luft och ljus igen
efter att ha varit inne i dammet och mörkret i nästan tre timmar.

Här vid Casa de Monada, ett museum. Där fick vi höra om myntens historia. De första mynten tillverkades i Potosi. Vi fick gå runt och se ursprungsmaskinerna och utrymmen där mynten tillverkades, det var intressant. Med ett ord kan man beskriva processen mynt på den tiden: Invecklat.

Förutom det här har vi gått på marknad, testat flera café och restauranger och övernattat på ett hostel. Det var en bra resa och vi har redan följande resor i sikte! Här i Bolivia finns mycket att uppleva.

San Juan och Potosi

När ni firar midsommar hemma så firar vi San Juan i Bolivia.
Natten mellan fredag och lördag räknas som årets kallaste natt, och man firar med raketer och brasor.
På den kallaste natten på året kommer vi att befinna oss på den kallaste platsen i Bolivia - Potosi.
Potosi är den mest högtbelägna staden i världen.
Staden ligger på 4090 m höjd! Vi får hoppas att vi inte blir höjdsjuka..

Vi reser iväg till Potosi ikväll kl 20 och kommer fram ca 7 på fredag morgon.

Potosi är en historisk mycket känd stad. På kolonialtiden var Potosi viktigare än Paris. Staden är full med gruvor och under kolonialtiden gjorde man mynt där. Gruvorna är fortfarande verksamma, men staden har helt förlorat sin status. Det är i dag en mycket fattig stad och många människor dör i gruvolyckor. Gruvarbetet är mycket farligt och där arbetar även många barn. Vi kommer att besöka en gruva under vår resa, och det kan ni läsa mera om här. (Punkt nr. 2) ;)

Vi kommer tillbaka på söndag morgon och skall fira en någorlunda finländsk midsommar på barnhemmet. Vi uppdaterar mer efter det.

Trevlig midsommar!

Äckliga obehagliga hundar

Det finns allt för många äckliga hundar här! Varje morgon går vi ca 1 ½ km för att komma till en trufi, som ska ta oss till spanskan. Det finns ett hus man måste förbi där det bor tre hundar; en hane, hona och en valp. De är så aggressiva och man går spänt förbi för att inte störa dem. En dag sjöng vi när vi gick förbi och de hade inte ett ljud och rörde sig inte ur fläcken. Idag när vi kom hem, följde en kvinna med oss som inte vågade gå själv från vägen. De kom springande mot oss och morrande visade sina tänder. Ägaren kom ut och kastade några stenar mot dem, och gick lungt in tillbaka. I slutet av vägen  kom det bara fler och fler hundar. Gårdskarlen från Corazon Grande råkade komma körande med bil och vi steg på fastän det var  20 meter kvar att gå. Det borde vara olagligt att ha hundarna lös. Det är obehagligt! De kan ha rabies. 

Det värsta är att det finns oändlöst många vildhundar. Överallt! Så det går ju inte att bura in dem heller. 

Jag är inte annars så rädd för hundar. men här kan man inte annat än vara rädd när de alla är så aggressiva! Huuuj!

Vi måste fortsätta sjunga och hoppas det hjälper eller hitta en annan väg att gå!

Gorditas

Ni kan inte förstå hur mycket man äter i Cochabamba!!

Det är helt sjukt!!

Djuptallrikar fulla med ris, potatis och makaroner.

Efterrätt varje dag.

Téet är så sött att det gnisslar i tänderna och alla är sockerhöga dygnet runt.

Varje dag är det någon som fyller år och ska firas med tårta.

Om inte någon har födelsedag äter man ändå tårta till middag.

Lova att ni inte kommenterar något när vi kommer hem 20 kg tyngre! 

Ida y vuelta

Det tog en stund innan jag förstod varför människor alltid småflinar när jag presenterar mig.

Mitt namn gav upphov till skratt på barnhemmet, på spanskainstitutet och i kyrkan.

Ida y vuelta har blivit mitt nya smeknamn.

Ida y vuelta = tur och retur.

Inte alla har turen att heta tur, höhö ;)

La Canchan

På lördagen besökte vi en av Sydamerikas största marknader. Där fanns allt från elektronik till underkläder till grishuvuden..

Det var också dagen när vi åt allt som kom i vår väg.. 

här med jordgubbar doppade i choklad och gelé ur plastpåse.

På lördagskvällen var vi på bio - vi såg now you can see me. 

Typ den enda som inte var dubbad till spanska, men den var faktiskt riktigt bra!

Nuförtiden ser vi ut så här.  Varma, sköna alpackakläder!

Lite andra inköp.. äääälskar färgerna i Bolivia!

Hjälp oss köpa en tvättmaskin till barnen

Det bor allt som allt 23 flickor på barnhemmet Corazón Grande. 

De är uppdelade i två hus - casa Baste och casa Finlandia. 

Av 23 flickor kommer det mycket tvätt, som ni säkert kan tänka er, och barnhemmet har endast en fungerande tvättmaskin som finns i casa Finlandia. 

Vi vill nu samla in pengar till en till tvättmaskin.

Den här tvättmaskinen rymmer 16 kg kläder och kostar 650 dollar - alltså 487 euro.

Om ni vill hjälpa oss med att köpa en tvättmaskin till barnhemmet kan ni betala in på kontot:

111335-95902

Mottagare Adina Snellman

Alla summor tas emot med tacksamhet!

Thank you!