Det där med Guds beskydd..

I går spenderade vi nästan hela vår lediga dag till att skjutsa runt mänskor till olika evenemang kändes det som. Eftersom ingen på barnhemmet har körkort (förutom hermano Angel som är ledig halva lördagen och på söndag) är vi nästan tvungna att köra flickorna dit de ska.

I går kväll var det fest vid en kyrka och nästan alla från barnhemmet skulle dit. Eftersom vi var lediga och inte hade lust att sitta hela kvällen som ett frågetecken (allt var som vanligt på spanska) så valde vi att köra dit dem och sedan hämta dem.

Vi hade bestämt träff utanför kyrkan halv tio. Vi kom iväg lite senare än planerat och kände  oss lite oroliga om vi skulle hinna i tid (den finländska punktligheten), men 21.27 stod vi utanför kyrkan.

Klockan gick och blev tio. Sedan blev den halv elva. Då frös vi ganska mycket och var urleda på den bolivianska tiden (ingen respekterar tid i det här landet). När klockan var 22.45 kommer gänget ur kyrkan och vi kan köra hemåt.

När vi närmar oss Corazón Grande ser vi att poliserna har razzia på andra sidan vägen.. vilket betyder att de borde ha razzia på vår fil lite längre fram. De stannade alltså alla bilar och kollar körkortet. Vilket inte är så lyckat för vår del, eftersom vi inte har tillstånd att köra här. Adina, som körde, såg sig själv i fängelse redan och vi konstaterade att nu får vi be. Så vi körde vidare, och inga poliser syntes till.

Skulle gänget i kyrkan ha ringt och meddelat att festen räcker lite längre än de trodde, så skulle vi ha blivit fast i razzian på andra sidan vägen (de var alltså inte där ännu när vi körde till kyrkan). Skulle festen ha slutat den tid de först trodde, skulle troligtvis razzian på väg till Corazón Grande ha varit kvar.

Vi har sett samma razzia i Tiquipaya förut, från taxin som tur, och de är alltid på båda sidorna av vägen - och stannar varje bil! Det är många som kör olovandes här, vilket gör att poliserna kontrollerar noggrant.

Det är härligt att veta att Gud alltid är med och beskyddar oss!